Länge sedan!

Här var det länge sen man satt å skrev. Det är ju faktiskt riktigt mysigt. Det får jag allt börja med igen. Lösenordet kom jag ihåg då borde jag ju kunna komma ihåg att skriva också.
Ja, sommarlovet rullar på. En sommar som har regnat bort kan man väl säga. Jag har jobbar nästan varje dag så kanske jag inte ska klaga heller. Nu är jag fruktansvärt trött på att jobba, vill bara vara ledig. Men nu är det bara sex arbetsdagar kvar så visst ska väl det gå. Sen börjar skolan inte äns ledig helgen innan skolan börjar. TRÅKIGT! Men så är det finns folk som har det värre. När skolan börjar igen är det väl inte riktigt som det har varit förr kan man ju inte säga. Nu ska man då börja på PS. Undera hur allt kommer bli. Allting verkligen allting blir nytt. Jag ska börja teknik och vill ha någon tjej i min klass. Det kommer kännas underligt att inte gå i den där underbara klass på Vidhöge. Jag skulle visserligen aldrig vilja gå ett år till på Vidhöge, men jag kommer sakna klassen.
Just nu är ja trött på allt. Kanske för att jag har huvudvärk och är så trött på att jobba men vet att jag måste dessa sista dagarna också. Får väl hoppas att det går fort till höstlovet, då kanske man kan rycka upp sig lite.
Ja sommaren för mig har inte innhållet jättemycket. Jag har som sagt jobbat sen har jag också bakat och tittat på film, varit med kompisar har jag ju självklart varit med också men inte alls så mycket som förra året. Men inte konstigt är det heller eftersom jag kanppt jobbade alls då. Saknar det. Vara med kompisar sent. Kolla på film. Klaga på alla myggen som biter än på kvällarna. Gå ut och gå i mörkret. Sova på stutsamatta. Kärras underbara kvällar (även om jag fått två här nu på raken. Släkten är härlig) Tjötat med kompisen jämte tills det ljusnar på morgonen. Nej nu är jag tråkig kanske inte så konstigt eftersom jag ahr tråkigt. Men iaf det var underbara tider men så kommer det aldrig att bli nu, för det är passerad tid. Det är nästan bland det bästa som finns att ligg och tänka på massa underbara goda minnen så man nästan får ont i kroppen. När man då fortsätter tänka blir man tårögd. Så är livet. Det är väl en gåva att tiden lever kvar i minnet iaf! :) Jag kommer på mig själv att jag är väldigt trött för jag bara sitter och skrvier utan att egentligen tänka på vad jag skriver, men jag fortsätter lite till.
Ikväll kom mamma och pappa hem. Dom har varit iväg sen i Lördags på Åland. Helena åkte till Gotland i Måndags så jag har varit själv ett par dagar. Men jag har knappt varit hemma. Bott i Kärra hos Tina och Lars. Det är gosiga männsikor det. Men då ska ja inte tala om AGENS! Det är underbart att vakna och det första som händer på dagen är att men får en lång, varm, god kram från henne! Sötnosen kan man sakna så fort man stängt dörren för att åka hem. Nu är jag jättetrött. Ska jobba imorgon så det är dax för sängen.
Ha det bra. Puss å kram
Jennie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback